Berättelser och minnesbilder
Det finns många trevliga berättelser förknippade med Ellen Svinhufvud tårtan
– här kommer några av dem. Har du någon hågkomst eller tradition som har med tårtan att göra? Berätta för oss!
Halikko
Jag växte upp på en bondgård i Halikko. Ellen Svinhufvud-tårtan var bekant då min mamma brukade berätta om bl. a olika fester. Vi prenumererade på tidskriften Kotiliesi på 50-talet och där presenterades Ellen-tårtan. Historien om Ellen-tårtan var som en saga för ett barn. Mamma läste att hemma på president Svinhufvuds och hans makas gård Kotkaniemi fanns ett stort hönshus. På den tiden ansåg man att allt man kan producera ska också användas till sista droppen till något nyttigt och detta gällde även ägg. Jag saknar det sättet att tänka och att vara stolt över sina egna produkter och traditioner. Fru Svinhufvud kom på att använda äggvitorna till en marängtårta. Man komponerade ett recept och tårtan fick bära fruns namn, Ellen-tårta, och den bjöds på även vid statsbesök. Vi på landet bakade nästan allt själv, men stora fester hörde Ellen-tårta till och den hämtades enkom till festbordet från Åbo, Lehtinens bageri.
Helsingfors
På 70-talet jobbade jag på Kivelä sjukhus som var min första arbetsplats. Ellen Svinhuvfud-tårtan var en del av sjukhusets vardag och liv. För att göra arbetsplatsens kaffestunder festligare hämtade man en tårta från Stella på Tölögatan bakom riksdagshuset. Läkarna bjöd ofta hela personalen på Ellen-tårta för att fira till exempel sin födelsedag. Även anhöriga till patienter kunde komma med en tårta till personalen för att tacka för den goda vården. Det fina med en Ellen-tårta var att en tårta räckte till så många. Tårtan är lätt att bära och en liten bit av det söta smakar länge. Jag har hört många som är allergiska mot sädesslag lovprisa den glutenfria Ellen-tårtan för den passar även dem. Om det någonsin blev tårta över från kaffestunderna stoppades resterna i frysen och togs fram vid nästa festliga tillfälle.
Helsingfors
Jag hade just slutat skolan på 50-talet och fick anställning hos bageriet Stella. Stella var ett familjföretag och frun tog hand om konditoriet på Tölögatan. Stella var känd för sitt goda och precisa service. Det var en hederssak för konditoriet att bjuda kunderna på de mest utsökta tårtor och bakelser i prydliga och eleganta utrymmen. Konditoriet sålde också många olika slags delikata bullar och småbröd. Jag kommer speciellt ihåg Ellen Svinhufvud-tårtan som var så populär. Konditoriet hade många stamkunder som ville ha Ellen-tårtan till familjefester eller till arbetsplatsen. Mest bråttom hade vi inför självständighetsdagen då tårtan skulle bjudas på på presidentslottets mottagning. Det blev långa dagar när vi bakade tårtor noggrant efter det hemliga receptet. Smaken skulle vara precis rätt, marängen spröd och smälta i munnen och en exakt mängd av kaffe skulle garantera den läckra smaken. Tårtan måste också dekoreras ytterst noga och till sist lindades tårtan i marsipan som i en presentförpackning!